Hundratals bemålningar, ingen den andra lik

Varje bemålning är ritad

En verklig bemålning ritas av en designer och sprutas på flygplanet i en lackeringsverkstad, och samma flygbolag bär den lite olika på varje typ. En Boeing 737 har kortare kropp och mindre fena än en 787, så texten, randen och symbolen på stjärten måste sitta på olika ställen på var och en.

Snabbast vore att klistra ett foto på modellen. Men ett foto bär med sig reflexer, skuggor och vinkeln det togs från, och på en modell som vrids ser det fel ut. Därför ritar vi varje bemålning: ränder, stjärt, texter, motorernas färg och buken. Vi ritar den efter verkliga fotografier av båda sidorna och håller sedan upp den mot dem igen. Fotot är en förlaga för ögat, aldrig en bild som klistras på modellen. En typisk bemålning tar mindre än en kilobyte och ingen får ta mer än två, ungefär lika mycket som två stycken av den här texten.

Texterna tog längst tid. Namnet på flygkroppen har sin egen plats på varje typ: strax bakom cockpit, ovanför fönsterraden och aldrig över den. Höjden anges i meter, så som det målas, och där ett bolag målar det större på vissa typer får de typerna en egen korrigering. På ett widebody-plan utan en sådan korrigering växer namnet med flygkroppens höjd, så att det inte försvinner på ett stort plan. Typsnittet är vår förenkling: i stället för bolagets eget typsnitt är namnet satt med ett av några vanliga typsnitt, utan seriffer, med seriffer eller kursivt, beroende på vilket som ligger närmast. Där bolaget skriver sitt namn med två skriftsystem finns båda med, i samma ordning som på flygplanet.

En sak saknas med avsikt: registreringen bak på flygkroppen. En enda ritning gäller hela flottan, och om alla bolagets Boeing bar samma registrering skulle bilden ljuga.

På ett långdistansplan har namnet utrymme att andas. China Eastern skriver det på A330 på engelska och med kinesiska tecken sida vid sida, och i vår ritning sitter båda skrifterna där de sitter på flygplanet, med svalan på stjärten vänd åt rätt håll på varje sida. Tecknen är verkliga konturer från ett öppet typsnitt, sparade i appen som former, så de ser likadana ut på varje enhet, oavsett vilka typsnitt som är installerade.

Vänster sida, höger sida

På ett riktigt flygplan är lackeringen ingen spegelbild. Texterna läses från vänster till höger på båda sidor, och varje fågel har sin egen logik. Turkish Airlines gås flyger framåt på båda sidor. Japan Airlines trana är samma bild på båda sidor, så på den ena sidan tittar den framåt och på den andra bakåt. I vår ritning följer varje symbol samma regel som på det riktiga flygplanet, kontrollerad på foton av båda sidorna. Ränder och fåglar som flygbolaget speglar speglas, texter och siffror aldrig.

Samma symbol måste få plats på varje typ. Cirkeln med gåsen ryms bekvämt på den höga fenan på en A350, men på den mindre fenan på en Boeing 737 skulle den svämma över framkanten, så där är den mindre och sitter lägre. Southwests gulröda rand måste gå från flygkroppen upp i stjärten på den korta 737-700 lika väl som på den längre 737 MAX. Och IndiGo-texten på turbopropplanet ATR får bara plats mellan cockpit och propellern, där bladen inte täcker den på någon sida.

Solen, stjärnorna, kronan, cedern och palmen på fenorna hos flygbolag från Mellanöstern och Afrika är förenklade vektorformer, aldrig en kopierad logotyp. Och ibland räcker det med bokstäver på stjärten, om de är rätt. SAS har sitt namn lågt och stort på fenan, lätt framåtlutat, vitt på djupblått, och precis så sitter det nu även hos oss.

Azul har en karta över Brasilien på stjärten, lagd av färgade rutor, och längs fenans bakkant en tunn gulgrön rand. En karta förlåter ingenting: vänd den fel och varenda brasilianare ser det direkt. Vår har de två gröna rutorna överst, utbuktningen till vänster och spetsen nedtill, på båda sidor.

Hur modellerna växte upp

De första modellerna var knappt mer än ett rör med vingar. Omgång för omgång fick de riktiga nosar, uppmätta per flygplansfamilj ur tillverkarnas måttsatta ritningar, cockpitfönster som form, motorer med fläkt, propellrar med blad och landställ med rätt antal hjul.

A380 fick två hela fönsterrader, 747 sin puckel, Chinook två rotorer, C-5 den jättelika vinge den verkligen har. Helikoptrarnas rotorer snurrar så som tillverkaren bygger dem: sett ovanifrån snurrar rotorn på en Airbus-helikopter medurs och på en amerikansk åt andra hållet. Vindrutan på en Cessna täcker hela kabinens front, och som varje fönster på varje modell är den massivt mörkt glas: ingenting på flygplanet är genomskinligt.

I början av oktober fick en hel grupp typer en ny kropp, var och en efter sin egen tillverkares ritningar: A220, ATR 42 och 72, A330, A350 och Boeings 747- och 767-familjer. Jumbon har sin puckel med övre däckets fönster, ATR sin högvinge och huvudstället i utbuktningar på sidorna, A350 sina uppböjda vingspetsar. Bredvid ett foto av det verkliga flygplanet stämmer konturen.

första versioneni dag

Sex av de nya kropparna, var och en bredvid ett foto av samma sida på ett verkligt flygplan. Bemålningarna på dem är också våra.

A220-300 · Air Canada

ATR 72-600 · SAS

A330-900 · TAP Air Portugal

A350-900 · Singapore Airlines

747-8 · Korean Air

767-300F · UPS

Nio flygningar av tio

I slutet av september hade 243 flygplanstyper en detaljerad 3D-modell, och tillsammans täckte de ungefär nio flygningar av tio. Zoomar du ut långt tar en enklare modell över, men den tar sina färger från samma bemålning, så ett flygplan byter aldrig färg när du zoomar ut.

Bara i Mellanöstern, Turkiet och Afrika steg andelen flygningar i egen bemålning under en enda omgång från 37,8 till 92 procent. Och callsignen säger inte alltid i vems färger flygplanet flyger. Regionalbolag i USA flyger i de stora partnernas färger: SkyWest flyger för flera av dem och får bemålningen hos den det oftast flyger för, United Express, medan Republic flyger som American Eagle. Detsamma gäller leasing och systerbolag, så bemålningen följer flygplanet, inte callsignen.

Vissa stjärtar lämnar vi med avsikt tomma. Alaska Airlines bär ansiktet av en man ur Alaskas ursprungsbefolkning, Aeroméxico en örnkrigare och Frontier ett nytt djur på varje flygplan. Människor och porträtt ritar vi inte, så de stjärtarna bär bara flygbolagets färger.

Japan Airlines trana är samma bild på båda sidor av stjärten, så på ena sidan tittar den bakåt. På våra modeller också.