En drönare presenterar sig
Ett flygplan på kartan har en transponder som säger vem det är och vart det flyger. Drönare hade länge inget sådant. Sedan januari 2024 kräver dock Europeiska unionen att en drönare med klassmärkning C1 till C3 själv sänder ut sin identitet och position under flygning. Det kallas Remote ID, och i USA tillämpas en liknande regel sedan mars samma år.
Det går inte via något särskilt nät. Drönaren använder Bluetooth eller Wi-Fi, radiotekniken som alla har i fickan, och ungefär en gång i sekunden säger den: det här är mitt serienummer, det här min operatörs registreringsnummer, här är jag, så här högt, så här fort, åt det här hållet. Och här står piloten, eller här lyfte jag.
En telefon vid staketet hör det, och det gör en mottagare på taket också. Bara inte på särskilt långt håll: Bluetooth är ingen radio för tiotals kilometer. Den som vill se drönarna över sin by behöver en antenn i närheten.
Det finns dock mer än ett sätt att sända. Den tekniska standarden känner till fyra: äldre Bluetooth 4, Bluetooth 5 med lång räckvidd, Wi-Fi beacon och Wi-Fi NAN. Den europeiska standarden godtar inte äldre Bluetooth som enda väg, så en mottagare som bara lyssnar på den kan missa en drönare helt, även en som flyger rakt ovanför den. Därför kan vår lyssna på alla fyra.
En liten dator vid fönstret
Mottagaren är en Raspberry Pi, en dator lika stor som en kortlek. Den har inbyggd Bluetooth. De flesta drönare i Europa sänder dock över Wi-Fi eller Bluetooth 5 med lång räckvidd, så man lägger till en USB-adapter för Wi-Fi; utan den hör stationen bara Bluetooth, men den kan börja direkt och få adaptern senare.
Programvaran för mottagaren skrev vi själva, utifrån standarden, och den installeras med ett enda kommando. Direkt efter installationen berättar den vad din hårdvara faktiskt klarar: vilken Bluetooth-version du har, om den klarar lång räckvidd, vilka band Wi-Fi-adaptern lyssnar på. De flesta vet inte det om sin dator, och det behöver de inte heller.
Vi tänkte också på saker som inte har med drönare att göra. Gränssnittet som datorn når internet genom rör mottagaren aldrig: den varken växlar eller ställer om det, så ingen klipper av sin egen uppkoppling. Om ett annat drönarprogram redan körs på samma dator bråkar vårt inte med det om radion, utan lyssnar bredvid. Och dess egna loggar innehåller inget serienummer och ingen drönarposition, bara antal och tider.
Om mottagaren lyssnar bra visar panelen. Mottagarens hälsa säger i ord om stationen just nu hör drönare, bara lyssnar eller har tystnat. Tystnad i sig är inget fel, drönare flyger inte hela tiden. Därför jämför panelen dagens tystnad med hur långa pauserna mellan flygningarna brukar vara under veckan, och först när den är ovanligt lång skriver den att stationen har tystnat. En station som är offline visas för sig, så att det inte blandas ihop med att ingen helt enkelt flög.
Bredvid finns veckan i siffror: flygningar per dag, timmarna när folk flyger och hur många meddelanden som kom in via vilken radioväg varje dag. Där syns det om Wi-Fi-adaptern var värd pengarna.
En panel som bara du ser
Det en station fångar upp ser bara dess ägare på map.flights. Inte andra användare, inte besökare på kartan. Inget om drönare blir offentligt: ingen karta, inget serienummer, ingen position. Ägaren ser allt, eftersom den egna mottagaren avkodade det, och bara det: när en annan station hör samma drönare flyter den stationens data aldrig in i ägarens vy.
Överst finns Just nu, en 3D-karta över drönarna som stationen har hört de senaste två minuterna. Var och en hänger på sin höjd i tunna linjer ned till marken, så att man direkt ser vilken plats den är över och hur högt. Piloten ritar vi som en nål med en ring runt, och mellan piloten och drönaren går en linje med det uppmätta avståndet. Drönare som hördes för flera timmar sedan blir kvar på kartan som en prick på sin senaste position, färgad efter hur länge sedan det var.
Därunder kommer dagens flygningar: hur många, hur många olika drönare, den högsta och den längsta flygningen, och en tidslinje där varje drönare har sin egen färg. Knappen Spela upp hela dagen kör alla dagens flygningar samtidigt i en enda 3D-scen, tio, sextio eller trehundra gånger snabbare. Tystnaden mellan flygningarna hoppas över, så en hel dag över stationen passerar på några minuter, och när två drönare flög samtidigt flyger var och en i väg i sin egen färg.
Av serienumret kan vi se tillverkaren. Modellen gissar vi inte utifrån det: det finns ingen offentlig tabell med tydlig licens som skulle säga det, så bredvid en drönare visar vi bara det den själv sände om sig.
En station kan också byta ägare. Den nya ägaren ser då bara det stationen har fångat sedan den blev hens; den förra ägarens flygningar förblir dolda. Och allt som spelats in är inte en riktig flygning. En som ingen riktig drönare skulle klara, där höjden hoppar snabbare än någon multikopter kan stiga, eller som cirklar runt, runt längre än ett batteri räcker, markeras som osannolik på panelen och räknas inte in i dagens rekord. Inget raderas för det.
En flygning, isärplockad
Klicka på en flygning så öppnas den på en egen sida: spåret i 3D med en ridå ned till marken, en spelare och flygningens ögonblick. Start, högsta punkten, den snabbaste sträckan, platsen längst från piloten och slutet på inspelningen. Tangenterna 1 till 5 flyger kameran direkt dit. En pausad flygning minns tiden i sin adress, så en sparad länk öppnar exakt den sekunden nästa gång.
Under kartan finns ett barogram, höjden över terrängen under hela flygningen, med en streckad linje vid 120 meter. Det är gränsen för den öppna kategorin, den som de flesta drönare flyger i. Den finns där bara som riktmärke: i en annan kategori, eller över ett högt hinder, får en drönare flyga högre, och det kan stationen inte avgöra utifrån sändningen. Därför anklagar linjen på vår panel ingen för något.
En drönare rapporterar mer än en höjd, och ingen av dem är höjden över marken under den. GPS-höjden mäts från en matematisk form av jorden, den barometriska ändras med vädret, och den sista räknar drönaren från platsen där den lyfte. Över en kulle kan vilken som helst av dem slå fel med tiotals meter. Därför räknar vi ut höjden över terrängen från vår egen höjdmodell av landskapet och ritar den rapporterade bredvid som en tunn linje. Vi blandar dem aldrig.
Spåret kan också visas som prickar för de enskilda meddelandena, färgade efter höjd över terrängen eller efter fart. De visar var meddelanden saknades, var drönaren hängde stilla på ett ställe och var den ökade farten. Och kameran kan följa drönaren, flyga bakom den eller se genom pilotens ögon, upp mot drönaren från där piloten stod.
En hel dag över din station passerar på några minuter: tystnaden mellan flygningarna hoppas över, och drönare som flög samtidigt flyger i väg var och en i sin egen färg.