Antenner på andras tak

En låda på balkongen

Varje trafikflygplan talar två gånger i sekunden om var det är, hur högt och hur fort det flyger, plus sin callsign och en kod som hör till just det flygplanet. Signalen heter ADS-B, sänds på 1090 MHz, och sedan 2020 måste trafikflygplan i Europa och USA ha den. Den är inte krypterad och ingen behöver tillstånd för att lyssna. En mottagare stor som ett USB-minne med en antenn på balkongen fångar upp den.

Vad den hör avgörs av jordens krökning. Radiovågor går rakt, så ett flygplan på marschhöjd tio kilometer upp syns ungefär fyrahundra kilometer bort, medan ett som cirklar strax ovanför en flygplats försvinner bakom horisonten efter några tiotal. En kulle, ett höghus eller en skorsten skär en kil ur sikten, och därför är ingen stations räckvidd en cirkel utan en ojämn form.

Därför står map.flights på människor som har en sådan låda hemma och skickar datan till oss också. Den som bygger sin första station har varken skärm eller tangentbord till hands: man skriver kortet, kopplar in lådan och skannar en QR-kod med telefonen. Stationen startar ett eget wifi, ägaren pekar ut antennens läge på en karta och ser inom några sekunder vad den tar emot, utan konto.

När något inte stämmer säger stationen det själv: ett svagt nätaggregat, en mottagare som ett annat program redan har lagt beslag på. Stationens profil är offentlig utan adress. Det enda som lämnar huset är en grov kartruta och landet.

Över en natt

Fram till början av september växte nätet med några stationer om dagen. Mellan den 6 och 7 september hoppade antalet sedan från 66 till 111.

Den 28 september var de 170 i 24 länder på sex kontinenter. En typisk station hör flygplan ut till ungefär 370 kilometer, alltså nästan så långt som jordens krökning tillåter.

I USA lyssnar en del stationer också på en andra frekvens. Småflygplan som flyger lågt där får skicka sin position på 978 MHz i stället för 1090, och den som lägger till en andra mottagare ser på profilen hur många den har fångat. Dem räknar vi separat, för en nolla på profilen måste betyda att vi tittade och inte hittade något – inte att vi aldrig tittade.

Fler mottagare än topplistan visar

Den som kryssar i map.flights i adsb.im börjar skicka data direkt, och många kommer aldrig så långt som till att registrera stationen. Sådana mottagare har varken namn eller profil och syns inte på topplistan. På kvällen den 28 september var 239 av dem anslutna vid ett och samma tillfälle, medan 147 registrerade stationer var anslutna på samma sätt i samma stund.

Många stationer matar dessutom flera nätverk samtidigt, och det har vi inget emot. Datan tillhör den som tar emot den, och en antenn kan hjälpa så många kartor som ägaren vill.

En vanlig station bidrar med några hundra tusen positioner om dagen, den mest belastade med nästan nio miljoner. I byte räknat är det blygsamt: oftast tiotals megabyte om dagen, strax över en gigabyte för de mest belastade stationerna i tät trafik.

Även en anonym mottagare får en plats på nätets karta om den hjälper till att räkna ut positionen för flygplan som själva tiger. Vi ritar den i en blekare färg, bara med en noggrannhet på en ruta om 25 kilometer, och tillskriver den varken räckvidd eller poäng, eftersom vi aldrig har mätt dem.

Rekordet som inte var något

I september nådde en station nära Prag plötsligt 822 kilometer. Den hade inte fått en bättre antenn. Den hade hört ett flygplan vars satellitnavigering stördes ut, och flygplanet sände en position långt borta över Ukraina.

Men flygplanet avslöjade sig självt: det signalerade att det inte själv litade på positionen. Sedan dess räknas en position som flygplanet självt inte litar på inte längre in i stationens räckvidd. I antalet hörda flygplan räknas den fortfarande. Stationen hörde verkligen flygplanet – det var bara avståndet som inte stämde.

Mer än hälften av positionerna från vårt eget nät skickas av människor vi inte ens vet namnet på.